I går när jag kom hem från jobbet frågade jag Malte om allt var bra.

Han svarade att det var bra men på grund av att han ramlat av en gunga på skolan så hade han ont i bröstet. Jag tänkte att det var nog en sträckning efter fallet.

Men han såg inte ut som han var helt hundra procentigt bra så jag sa till honom att han skulle sätta sig brevid mig i soffan en stund.

När det gått ett tag ville han gå upp och spela lite, när han reset sig så hade han svårt att gå då det gjorde ont i bröstet. Då började jag bli lite oroligt.

Malte väl uppkommen på övervåningen så säger jag till Pär att jag ringer till sjukvårdsupplysningen för att höra hur en sträckning i bröstmusklerna yttrar sig.

Efter lång väntan och lite frågor tycker tanten att vi ska uppsöka akuten där det finns röntgen, bara för att vara säker på att han inte har skadat något revben.

Packar in oss i bilen och beger oss till Astrid Lindgrens. Kommer in på akuten och är på väg att vända, attans vad sjuka barn det fanns där. Var man inte sjuk när man kom dit var man det när man åkte därifrån. Det kräktes i både ena och andra hörnet.

Vi fick meddelande om att vi skulle ta oss genom hela byggnaden för att komma till Närakuten för barn, där det också fanns röntgen. Väl där började hoppet infinna sig om att vi skulle komma hem under aprilmånad. När inskrivningen var avklarad fick snabbt komma in till läkaren som lyssnade, klämde och frågade. En snabb order om att vi skulle upp till röntgen. Även där fick Malte snabbt komma in för att ta sina porträttbilder.

Men här tog det liksom stopp, väntetiden för att få besked om bilderna var bra nog för att ställa diagnos på var LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG.

Malte roade sig med att leka med de saker som fanns där, vilket gjorde att både jag och Pär undrade om han drev med oss, för det verkade inte vara något fel på honom. Jag började tycka att det var jobbigt att sitta där tillsammans med barn på bår, barn i nackkragar och barn med kryckor medan mitt barn kröp omkring på golvet och lekte inte verkade ha speciellt ont.

När bilderna fått OK bar det ner till Närakuten igen. Efter 20 minuter så kom läkaren ut och säger att Malte har en spricka i bröstbenet. Så nu skulle vi vänta på att ortopeden blev klar på operation för att få besked om vad som skulle göras (inget). Denna väntan innebar ett nytt byte av akut, tillbaka till barnakuten på Astrid Lindgren, och ny väntan.

Till slut så kom läkaren och meddelade att denna spricka på bröstbenet är en ganska ovanlig skada på barn, och väldigt ovanlig att man får den om man ramlar av en gunga och landar på rygg...... (Men gör man illa sig så ska man göra det på ett sätt som ingen annan gör..)

Malte får nu inte leka, springa, cykla, ja allt som ett barn gör får han inte göra på 4-6 veckor. För inte riskera att sprickan går upp och de måste operera.

Klockan 01:10 rullar vi upp med bilen framför huset för at lasta ur sovande barn och bara sjunka ner i soffan innan det bar i väg till sängen.

I dag mår Malte efter omständigheterna ganska bra, han har ont och är ganska trött. Eftersom läkaren ordinerade dataspel så sitter han där nu. Vi kommer att befinna oss hem idag och i morgon, på fredag ska jag vara med i skolan.