bättre med Alfons som nästan inte har någon feber alls, men nu har Maltes feber gått upp igen.

Jag känner mig lite hängig, men det kan väl bara väntas då jag gått här hemma i snart två veckor med barn som varit sjuka på något sätt.

Undrar hur länge "vänta ut" är??

Just nu känns det som om det skulle bara en evighet, eftersom vi först ser en förbättring, men bara ett par timmar senare så är det sämre igen. När den ena är bättre är den andra sämre.

Vet inte riktigt hur vi ska göra för att få stopp på detta, om någon har några ideér så är ni mer än välkomna att ge dem.

Allt är utbytt, tandborstar, sängkläder, vädrar gör vi varje dag. Så just det behöver vi inte några förslag på.

Kram från en frustrerad Jessisa

 

Tessan

25 november 2009 21:02

Nä, nu får ni ta och krya på er faktiskt! Jag tycker så synd om er, det är såååå tråkigt att vara hemma med sjuka barn.

Victor saknar Malte och Tessan saknar Alfons :)

Vi ses snart!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   är här och det blir allt mörkare och mörkare.   Förra året i oktober snöade det redan och det var mycket kallare än vad det är detta är. Hoppas att vi får en fin vinter men lagom mycket kyla och inte så mycket slask.          I början...

Men lusten har inte riktigt infunnit sig. Men nu tänkte jag uppdatera er lite. Kan inte lova att jag kommer att skriva här varje dag eller varje vecka, men jag ska iallafall börja lite igen.   Sommaren har varit här och även försvunnit. Denna s...

Oj oj vad tiden springer i väg. Jag har tänkt flera dagar och till och med någon vecka att jag måste sätta mig och skriva i bloggen. Lägga upp lite bilder men sen är det helt plötsligt ny dag och jag har inte gjort det den dagen heller.   Sommare...

Nu har påsken kommit och gått. Långfredagen tillbringade vi i Eskilstuna, där Malte hade friidrottstävling. Han deltog i60 meteroch längdhopp. Det blev personbästa på60 meter. Detta var första tävlingen som han genomförde med spikskor, det beror på...

Nu är jag här igen. Inte lika långt uppehåll som sist. I tisdags var det begravning för gamla farmor Inga. Det var en fin begravning. Men precis som alla begravningar så var det även en jobbig tillställning.   Vad har hänt mer då? Inte så myc...